Smygholms telefonterror.
Kapitel 16
Tanterna Rundlund
En gång när Smygholm satt på sitt kontor och jobbade över sent på kvällen, så kom han på att man kanske kunde ha lite kul med kontorets växel. Man kunde koppla ihop två samtal och dessutom kunde man själv vara med i samtalet om man ville. Smygholm ringde upp två tanter som hette Rundlund i efternamn och lät dom först prata själva:
Länkar som rekommenderas: Horoskop Reinkarnation Personlighetsanalys
Föregående Nästa
Birgitta R: -Rundlund. Asta R: -Jaa? Birgitta R: -Hallå? Asta R: -Ja, hallå, ja? Birgitta R: -Ja, vem vill Ni tala med? Asta R: -Ja, jag vilì inte prata med nån. Jag låg och sov och så ringde det här. Birgitta R: -Ja det var samma sak med mej, det var konstigt. Asta R: -Men Ni frågade ju efter Rundlund! Birgitta R: -Nää, jag heter Rundlund. Asta R: -Jaså, vad lustigt, det heter jag också.
Nu följer ett mycket virrigt samtal där tanterna tycker att det här var det underligaste dom varit med om på länge. Dom jämför adresserna och telefonnumrena. Det finns inga likheter utom att dom råkar heta Rundlund i efternamn båda två. Dom avslutar så småningom samtalet och ska gå och lägga sig igen. Efter fem minuter ringer Smygholm upp dom igen och kopplar ihop.
Birgitta R: -Rundlund. Asta R: -Nämen, nu igen. Birgitta R: -Jamen, va konstigt. Har du inte ringt den här gången heller? Asta R: -Nä, jag hade nästan somnat om och så ringer telefonen igen. Birgitta R: -Det måste vara nåt fel uppe på televerket då. för jag har då absolut inte ringt. Asta R: -Jättekonstigt. Ja, fortsätter det här hela natten så får man väl dra ur jacket.
Smygholm tycker det är dags nu att själv lägga sig i samtalet, så mitt i deras samtal så säger han:
Smygholm: -Rundlund. Birgitta R: -Men? Hallå? Smygholm: -Ja, det var Rundlund här. Asta R: -Va konstigt, har det blivit en till Rundlund här? Smygholm: -Hallå, vad är det frågan om? Är Ni inte riktigt nyktra eller vad gäller saken? Birgitta R: -Jo, men...
Nu följer ett mycket virrigt samtal där båda tanterna ska försöka förklara för den oförstående Hr Rundlund (=Smygholm) vad som har hänt. Så småningom låtsas han begripa och det blir en lättsam och uppsluppen stämning. Smygholm säger:
Smygholm: -Det här var ju riktigt kul egentligen. vi heter Rundlund alla tre och råkar bli ihopkopplade så här konstigt. Jag heter Åke, vad heter Ni?? Asta R: -Jag heter Asta. Birgitta R: -Och jag heter Birgitta. Smygholm: -Vad trevligt. Får jag föreslå att vi gör så här. Först ringer Du, Asta, upp mej och så får vi prata vidare, och sen ringer Du, Birgitta, upp mej tio minuter senare, det kan väl vara kul?
Det tycker båda tanterna skulle vara jättekul och så lämnar Smygholm ut numret till en Åke Rundlund som står i katalogen och som alltså än så länge sover och inte har en aning om vad han kommer att drabbas av. När det gått en halvtimme så ringer Smygholm upp Asta och Birgitta igen och kopplar ihop dom och säger själv ingenting.
Asta R: -Rundlund. Birgitta R: -Nä, nu tror jag att jag håller på att bli tokig. Är det samma sak igen? Asta R: -Ja, det här var det konstigaste jag varit med om i hela mitt liv. Ringde du upp Åke? Birgitta R: -Ja, och jag hörde att du också hade gjort det. Men det var ju inte samma Åke! Asta R: -Nä, det var det absolut inte. Den här sa att han låg och sov och jag tyckte det var hemskt pinsamt. Det var ju så svårt att förklara varför jag hade ringt. Han trodde nog inte jag var klok. Birgitta R: -Ja, det var samma sak här. Han tror nog vi är helnippriga.
Tanterna fortsätter att prata en stund och avslutar sen samtalet. Då ringer Smygholm upp Asta, förställer rösten och talar med finlandssvensk dialekt.
Asta R: -Rundlund. Smygholm: -Ja, goddag, jag ringer från Televerket. Asta R: -Ja? Smygholm: -Ja, ursäkta att vi ringer så här sent, men det har blivit nåt alldeles galet här uppe, samtalen bara hoppar hit och dit. Asta R: -Jo, jag har märkt det....
Och nu följer fem minuter långt samtal då Asta försöker förklara för televerkaren vad som har hänt.
Smygholm: -Jo, jag förstår. Men nu kan fru Rundlund vara lugn, för nu har vi hittat felet i alla fall. Asta R: -Jaså, äntligen, det var skönt. Smygholm: -Jo felet, det sitter i Er apparat. Asta R: -Jaså? Smygholm: -Jo, har Ni tappat den i golvet eller nånting. Asta R: -Nää, det har jag aldrig gjort. Smygholm: -Då måste Ni har varit och skruvat i apparaten då? Asta R: -Nää, jag förstår mig inte på sånt. Jag skulle aldrig göra nåt sånt. Smygholm: -Men kanske barnen eller maken då? Asta R: -Nää, barnen har flyttat härifrån för länge sen och maken också för den delen. Smygholm: -Jaha, men nu gör vi i alla fall så här: Har Ni en hovtång hemma? Asta R: -En hovtång? Smygholm: -Ja, kan Ni gå och hämta den! Asta R: -Ja, ett ögonblick så ska jag se efter. Asta R: -Hallå? Ja, jag hade en hovtång. Smygholm: -Då får Ni nypa av sladden vid väggen så kommer vi och sätter in en ny telefon i morgon, den stör nämligen nätet, se. Asta R: -Jamen får jag ingen stöt då? Smygholm: -Nää, det är ingen risk, det är så svaga strömmar i telefonkablar. Nyp av den vid väggen bara. Jag väntar och hör så att det går bra. Asta R: -Jaha, ett ögonblick bara...
*KLICK*
Tio minuter senare var Birgittas telefonsladd också avkapad på samma sätt.
