Smygholms telefonterror.

Kapitel 17
Tanterna Rundlund.

En gång när Smygholm satt på sitt kontor och jobbade över sent på kvällen, 
så kom han på att man kanske kunde ha lite kul med kontorets växel. 
Man kunde koppla ihop två samtal och dessutom kunde man själv vara med 
i samtalet om man ville. Smygholm ringde upp två tanter som hette Rundlund 
i efternamn och lät dom först prata själva.


Birgitta R:      -Rundlund.

Asta R:          -Jaa?

Birgitta R:      -Hallå?

Asta R:          -Ja, hallå, ja?

Birgitta R:      -Ja, vem vill Ni tala med?

Asta R:          -Ja, jag vilì inte prata med nån. Jag låg och sov och så ringde 
                  det här.

Birgitta R:      -Ja det var samma sak med mej, det var konstigt.

Asta R:          -Men Ni frågade ju efter Rundlund!

Birgitta R:      -Nää, jag heter Rundlund.

Asta R:          -Jaså, vad lustigt, det heter jag också.

Nu följer ett mycket virrigt samtal där tanterna tycker att det här var det 
underligaste dom varit med om på länge. Dom jämför adresserna och telefonnumrena. 
Det finns inga likheter utom att dom råkar heta Rundlund i efternamn båda två. 
Dom avslutar så småningom samtalet och ska gå och lägga sig igen. Efter fem 
minuter ringer Smygholm upp dom igen osh kopplar ihop.

Birgitta R:      -Rundlund.

Asta R:          -Nämen, nu igen.

Birgitta R:      -Jamen, va konstigt. Har du inte ringt den här gången heller?

Asta R:          -Nä, jag hade nästan somnat om och så ringer telefonen igen.

Birgitta R:      -Det måste vara nåt fel uppe på televerket då. för jag har då 
                  absolut inte ringt.

Asta R:          -Jättekonstigt. Ja, fortsätter det här hela natten så får man 
                  väl dra ur jacket.

Smygholm tycker det är dags nu att själv lägga sig i samtalet, 
så mitt i deras samtal så säger han:

Smygholm:        -Rundlund.

Birgitta R:      -Men? Hallå?

Smygholm:        -Ja, det var Rundlund här.

Asta R:          -Va konstigt, har det blivit en till Rundlund här?

Smygholm:        -Hallå, vad är det frågan om? Är Ni inte riktigt nyktra eller 
                  vad gäller saken?

Birgitta R:      -Jo, men...

Nu följer ett mycket virrigt samtal där båda tanterna ska försöka förklara 
för den oförstående Hr Rundlund (=Smygholm) vad som har hänt. Så småningom 
låtsas han begripa och det blir en lättsam och uppsluppen stämning. 
Smygholm säger:

Smygholm:        -Det här var ju riktiigt kul egentligen. vi heter Rundlund alla 
                  tre och råkar bli ihopkopplade så här konstigt. Jag heter Åke, 
                  vad heter Ni??

Asta R:          -Jag heter Asta.

Birgitta R:      -Och jag heter Birgitta.

Smygholm:        -Vad trevligt. Får jag föreslå att vi gör så här. Först ringer Du, 
                  Asta, upp mej och så får vi prata vidare, och sen ringer Du, 
                  Birgitta, upp mej tio minuter senare, det kan väl vara kul?

Det tycker båda tanterna skulle vara jättekul och så lämnar Smygholm ut numret till 
en Åke Rundlund som står i katalogen och som alltså än så länge sover och inte har 
en aning om vad han kommer att drabbas av. När det gått en halvtimme så ringer 
Smygholm upp Asta och Birgitta igen och kopplar ihop dom och säger själv ingenting.

Asta R:          -Rundlund. 

Birgitta R:      -Nä, nu tror jag att jag håller på att bli tokig. Är det samma 
                  sak igen?

Asta R:          -Ja, det här var det konstigaste jag varit med om i hela mitt liv. 
                  Ringde du upp Åke? 

Birgitta R:      -Ja, och jag hörde att du också hade gjort det. Men det var ju inte 
                  samma Åke!

Asta R:          -Nä, det var det absolut inte. Den här sa att han låg och sov och 
                  jag tyckte det var hemskt pinsamt. Det var ju så svårt att förklara 
                  varför jag hade ringt. Han trodde nog inte jag var klok.
  
Birgitta R:      -Ja, det var samma sak här. Han tror nog vi är helnippriga.

Tanterna fortsätter att prata en stund och avslutar sen samtalet. Då ringer
Smygholm upp Asta, förställer rösten och talar med finlandssvensk dialekt.

Asta R:          -Rundlund.

Smygholm:        -Ja, goddag, jag ringer från Televerket.

Asta R:          -Ja? 

Smygholm:        -Ja, ursäkta att vi ringer så här sent, men det har blivit nåt 
                  alldeles galet här uppe, samtalen bara hoppar hit och dit.

Asta R:          -Jo, jag har märkt det....

Och nu följer fem minuter långt samtal då Asta försöker förklara för televerkaren 
vad som har hänt. 

Smygholm:        -Jo, jag förstår. Men nu kan fru Rundland vara lugn, för nu har vi 
                  hittat felet i alla fall.

Asta R:          -Jaså, äntligen, det var skönt.

Smygholm:        -Jo felet, det sitter i Er apparat.

Asta R:          -Jaså?

Smygholm:        -Jo, har Ni tappat den i golvet eller nånting.

Asta R:          -Nää, det har jag aldrig gjort.

Smygholm:        -Då måste Ni har varit och skruvat i apparaten då?

Asta R:          -Nää, jag förstår mig inte på sånt. Jag skulle aldrig göra nåt sånt.

Smygholm:        -Men kanske barnen eller maken då?

Asta R:          -Nää, barnen har flyttat härifrån för länge sen och maken också 
                  för den delen.

Smygholm:        -Jaha, men nu gör vi i alla fall så här: Har Ni en hovtång hemma?  

Asta R:          -En hovtång?

Smygholm:        -Ja, kan Ni gå och hämta den!

Asta R:          -Ja, ett ögonblick så ska jag se efter.

Asta R:          -Hallå? Ja, jag hade en hovtång. 

Smygholm:        -Då får Ni nypa av sladden vid väggen så kommer vi och sätter in 
                  en ny telefon i morgon, den stör nämligen nätet, se.

Asta R:          -Jamen får jag ingen stöt då?

Smygholm:        -Nää, det är ingen risk, det är så svaga strömmar i telefonkablar. 
                  Nyp av den vid väggen bara. Jag väntar och hör så att det går bra.

Asta R:          -Jaha, ett ögonblick bara...

Smygholms telefonterror finns även på: