Smygholms telefonterror.

KAPITEL 16
Smygholms kräftfest.

Varje år i augusti har Smygholm en liten kräftfest hemma hos sig. Han har 
alltid prima svenska, dyra och fina kräftor och någon tanke på att 
betala  för dom har han aldrig haft. Det är bara att lyfta på 
telefonluren och slå en signal och sen är saken klar. Varje år måste han 
givetvis ringa tilì en ny affär och i år råkade det bli Martin Jonsson AB. 
Så här gick det till:

Försäljare:  -Martin Jonsson

Smygholm:    -Jag skulle vilja tala med högsta chefen för Martin Jonsson, 
              vad är det han heter nu igen?

Försäljare:  -Ni menar kanske direktör Nilsson?

Smygholm:    -Just det. Kan jag få tala med honom?

Försäljare:  -Ett ögonblick.
             ..............
Nilsson:     -Nilsson.

Smygholm:    -Ja, jag bad att få tala med högste chefen, har jag kommit rätt då?

Nilsson:     -Det stämmer nog, det här var direktör Nilsson.

Smygholm:    -Ja, goddag, mitt namn är direktör Smygholm.

Nilsson:     -Goddag.

Smygholm:    -Jo, det var så att i lördags så var jag inne i er affär i Hötorget 
              och köpte tre kilo prima svenska kräftor, som det stod på skylten.

Nilsson:     -Ja?

Smygholm:    -Och hundratjugo kronor kilot kostade dom..

Nilsson:     -Det stämmer nog, ja.

Smygholm:    -Ja, och sen förvarade jag dom i mitt kylskåp över natten och hade några 
              affärsbekanta hemma på söndagmiddag.
.
Nilsson:     -Ja?

Smygholm:    -Och sen när vi tog fram och öppnade kräfthinkarna så spred det sig en 
              fruktansvärd stank över lägenheten skulle man minst kunna säga.

Nilsson:     -Oj då.

Smygholm:    -Ja, och vi räddade festen nödtorftigt med att gå ut och handla 
              djupfrysta räkor i Näröppet, men kvällen blev ju inte alls 
              vad vi hade tänkt oss.  

Nilsson:     -Nä, jag förstår det. Jag beklagar, men kanske nån dålig kräfta 
              hade råkat smyga sig in i ert parti.

Smygholm:    -Ja, det kan man nog säga, för dom ska väl tåla att förvaras i kylskåp 
              över natten.

Nilsson:     -Jo, det ska dom.

Smygholm:    -Ja, så nu tänkte jag begära kompensation för det här. Jag skickar ner 
              mitt bud vid tretiden idag och då kan han väl hämta tre kilo nya kräftor, 
              och det ska naturligtvis inte kosta något.

Nilsson:     -Nej, naturligtvis inte. Kan Ni be att han tar dom gamla med sig?

Smygholm:    -Med sig? Tror Ni jag förvarar ruttna djur hemma i min lägenhet???

Nilsson:     -Nej, naturligtvis inte. Det går bra ändå. Och jag ska personligen se 
              till att dom är fina den här gången. 

Smygholm:    -Det låter bra.

Nilsson:     -Han är välkommen vid tre-tiden då..

Smygholm:    -Tack, det var fint.

Nilsson:     -Adjö.

Smygholm:    -Adjö.

Smygholms telefonterror finns även på: